En dag var jag där.

Födelsedag, jag borde veta bättre nu, jag har ändå hunnit vara med ett tag. Men det slår mig att jag fortfarande är rädd. Så jäkla rädd. För vad?

Jag var sjuk förra veckan, nu blir jag sjuk igen, det finns ingen rättvisa. Förutom att mina lungor vill hosta ut sig då.

Det är redan januari och jäklar vad snabbt det har gått.
Imorgon börjar termin 3 och mängder av förväntningar uppstår.

Jag kommer inte att bli ett diabetesvrak. Det sade min doktor till mig idag. Jag ska bara gå ner i vikt för att förbättra blodvärdena (som var riktigt bra men kan bli ännu bättre!!!) Inga avkapade ben för min del!!!

Imorgon ska jag lära mig ännu mera om cancer. Det är kanske den bästa kursen hittills. Vi lär oss om många sjukdomar och dess symotom. Först nu förstår jag mycket av de som patienterna på min praktikplats hade. De var arketyper på hjärtpaienter. Nästa praktik kommer att bli ännu intressantare när jag kanske kan känna igen några sjukdomar och hur jag ska göra med dem.

När jag var liten ville jag inget hellre än att tiden skulle gå fort. Nu när tiden går fort inser jag att jag inte hinner med. Det är mycket som ska göras hela tiden. Jag vill bara vara hemma och inte vänta på något. Nu är det alltid föreläsning, tenta, examination, julbord, jobb, ätande som tar plats, all plats.

Jag har inte mycket att fundera över, min vardag är ganska så utstakad till 2011. Det känns skönt.
Imorgon är det sista dagen på den första riktiga praktikperioden. Tre veckors hårt arbete har lönat sig, jag kan mer nu än när jag började. har haft det riktigt bra med trevliga människor och patienter. Det har varit lite dramatik men på en lagom nivå som jag klarar av. Jag har lyckats med kanske 50% av venproven men det gör inget jag har lärt mig mycket av att inte lyckas.
Det är sista dagen som jag kommer att gå upp 05:45. Det är det bästa av allt, jag kommer snart att bli lite mer normal igen.

imorgon väntar tre veckor av hård VFU. Jag ska få sticka, bädda, mata och allt annat som hör mitt framtida yrke till. Ska bli jäkligt spännande. Det värsta är om det skulle suga och jag skulle vantrivas men det ska jag förhoppningsvis inte göra.

Nu ska jag lägga in mer låtar i min mp3-sprelare bara för det.

Skolan går inte bra. Det är roligt och jag lär mig men jag orkar inte lära mig till tentor och därför misslyckas jag.
Jag kan inte räkna och jag kan inte vara trevlig. Allt går emot mig idag.

Jag har inga hjältar men några kommer nära, bland annat bandet The Pink Floyd. Började lyssna på dem när jag gick på folkhögskola, säkert som många andra.
Idag blir det inte lika mycket men jag kan bli förvånad över hur bra de är när jag plockar fram någon skiva.
Det är speciellt live från In the Flesh som jag har lyssnat på senare tid. Jag har inte haft allt för mycket till övers för den tidiga perioden med syd och filmmusik.
Richard Wrights pianospel har förgyllt många av låtarna.

Mitt liv är så tråkigt att jag inte kan komma på något att skriva om. Och då väljer jag givetvis bort omtentor, misslyckade försök till att fråga ut, att jag har blivit tjock och allt annat s om inte händer.

När ska jag börja att orka igen? Det tar knäcken på mig att inte ha michael-tid. Jag jobbar jämt eller hänger. Jag vill bara vara ensam och fundera, helt själv.

Idag ska jag jobba, jag är glad för det.

Jag förstår inte varför vissa saker ska visas på tv. Det är bara när det är statsmän som det ska visas. I mitt stilla sinne kan jag inte annat än ana ett visst korn av mediakåthet, något som alla drabbas av nu för tiden, tydligen.
Varför är det plötsligt viktigt att synas och tala om och förmedla?

Jag gillar inte anatomi. Jag kan inte alla hormoner, jag tror inte jag kan lära mig dem ens, hur gör man?

Våra celler är fantastiska.
Jatg har lärt mig vad rna gör.
Hur muskler fungerar.

Det är anatomi som gäller just nu altså.

Idag på morgonen efter timmar av förhandlingar blev det klart att Michael kommer att bojkotta OS.
Detta är första gången som Michael tar till något så drastiskt. I vanliga fall brukar han bara inte titta på det.
Michael hoppas på att fler kommer att välja samma åtgärder för att slippa all denna jäkla sport i tv.

Tankarna går också till Tibetanerna.

Jag närmar mig min första tenta som sjuksköterskestudent. Det suger, jag hatar första tentan, även om jag bara har haft det en gång innan. Inget att hänga upp det på, bara massa nonsen om vad vård är, vad hälsa är och vad sjukdom är. Jag förstår att det inte är lätt men jag tycker att det är svårt att se användningen av det.