Jag är trött.

Jag är alltid trött. Kan jag inte få vara det? Jag älskar att sova.

Telefongalen!

Jag har köpt en telefon. Den kostade massor, jag vet inte vad jag ska använda den till mer än att ringa och skicka sms med.

Jag ser att du är där.

Jag ser att du är där. Jag vågar inte skriva något. Jag vågar inte röra mig, jag vågar inte andas.
Jag vill vara med dig. Jag vill prata med dig. Jag vill vara dig. jag vill känna. Jag vill lyssna.
Varför blir det så fel?

Du i mina armar

Jag ljög. Jag ljög hela tiden. För mig själv, för dig. För alla. Snälla ta mig härifrån, låt mig vara som den där låten som är så bra. Dansandes hela natten. Glädje. Sorg. Känslan av att aldrig vilja sluta. Ta med mig. Låt mig få vara den som aldrig gjort annat. Den som får vara med dig.

Äsch.

Detta året har börjat som en katastrof och kommer säkert fortsätta så några veckor till. Jag har kompisgjortslut och tycker det är skitjobbigt. Men det var så tråkigt mot slutet och vi gjorde inte varandra glada. Vad nu det betyder. Men efter några riktigt sunkiga dagar så är det bättre nu.

Det är nytt år nu.

Samma ångest, samma människor. Undra om det någon gång kommer att ändra sig?

Framtiden?

Ja jag är rädd inför framtiden. Börjar ju att bli gammal nu. Kan inte fortsätta så här i all evighet.

Lärandemål

Jag hatar att det snart har gått ett år och jag inte har sagt ett ord.
Alla andra vet, alla andra försöker hantera. Det är bara jag som inte kan eller vet hur jag ska ta mig ut ur det.
Jag är så feg, så feg, så feg. Jag vill inte bli sårad. Och jag vet inte hur jag skulle göra om det skulle fungera.
Sådan har jag varit i hela mitt liv, jag trodde nog att jag skulle ha lärt mig tills idag.

Varför är allting så svårt?

Jag vet att det finns någon som jag tycker om. Jag vet inte hur och inte när men hur provar jag det liksom? Jag kanske bara vill ha kompisskap eller lurar jag mig själv då? Hur går det från kompisskap till något annat? Det känns ju fånigt att bara bröja hångla med någon. Ska jag ta tag i det och prata om det? Men hur går det liksom, det blir ju bara så löjligt att analysera något och försöka förstå. Framför allt när jag inte har självförtroendet i topp. Men samtidigt vill jag vara något. För någon. Med någon. Men varför är det alltid med en person som består av flera olika?
Jag träffade någon som jag inbillar mig att jag kunde prata med, det gick bra. Men jag var rädd. Jag måste lära mig släppa någon inpå livet. Lära mig att bli sårad utan att tro att jag ska gå under.
Nu blev allting bara ännu mera patetiskt. Varför kan jag inte få ner det jag verkligen tycker och vill. Jag vill vara den som lär mig något  av mitt skrivande.

Ett tag såg det bra ut.

'

Helt klart bäst just nu. Jag gillar verkligen inledningen. Har en Fleetwood Mac period just nu. Får se när det slutar.

I måndags började min praktik. Ålderdomshem. Jag vill inte bli gammal och jag vill inte jobba på ålderdomshem. Fan.

Inger och AKB

Det finns många problem med att jobba i en bokaffär. Några är bland annat författarna, ledningen, butikschefen och sen är det förstås kunderna.
Författarna har krav och vill bli behandlade som de "stjärnor" och "bästsäljare" de är. I Svensk bokhandel skriver Inger Frimansson om hur Akademibokhandeln (där jag jobbar men i en annan stad i en större butik) inte har hennes bok och skyltar med eftersom den säljer så otroligt mycket.
http://www.svb.se/Nyheter/2009/181402 . Inger visar sig vara en primadonna i högsta klass. Hon är kränkt av AKB eftersom hennes bok inte är exponerad eller finns. Hon kan inte gå in i en av våra butiker utan att känna sig illa till mods, hon känner sig som en debutant. Jag tycker att det är ytterst pinsamt att läsa hennes brev. Det visar på en person som har ett för stort ego och för höga tankar om sig själv. Jag står inte i kassan där de flesta böcker finns så speciellt ofta men när jag står där så är det inte Inger Frimansons böcker jag säljer mest av.

Alla vet att AKB är inne i en mycket turbulent tid, det är ingen hemlighet. Vi har fått en skojare till vd som inte vill ha personal eller knappt några böcker i butikerna, försäljningen ska ske på internet. Under några veckor i sommar fick vi knappt in några nya böcker över huvud taget eftersom vårt nya centrallager inte har klarat av att skicka ut några beställningar. Det har varit beklämmande många gånger att gå till jobbet och veta att vi inte längre har något att erbjuda men nu har vi iallfall hypnotisören. Vi får inte heller beställa in några böcker till våra kunder de får ägna sig åt att beställa på internet istället. Så kära Inger Frimansson, klaga gärna på AKB för vi har en icke fungerande verksamhet men ta det inte personligt. Att vi inte säljer dina böcker förlorar du inga pengar på, det gör vi.

Det är roligt att läsa kommentarerna som talar om apatiska biträden etx. Men jag vet hur svårt det kan vara när dessa kultursnobbar kommer in och ska ha sina böcker. De är inte så speciellt medgörliga och snäser så fort det inte går som de vill. Bland de första förfrågningar jag fick när jag satt i bokinfo var om Herman Hesse. Då visste jag inte vem det var och det vet jag knappt nu heller. Men bara för det så behöver det inte snäsas. Numera vet jag att han har fått Nobelpriset men inte så mycket mer. Bara för att jag jobbar i bokhandel kan jag inte läsa allting. Och det mesta vi har är ny litteratur och då kommer det ut några tusen nya titlar varje år och det går inte att hinna läsa allt, eller ens höra talas om allt. Sen är vi numera så styrda av kedjan att vi inte kan få in böcker som inte finns i vårt datasystem. Vi kan inte beställa böcker till kunder eftersom allt ska ske via bokus. Och där kan du hitta alla böcker om du kan stava till namnet själv. Där kan även Inger Frimansson köpa sina böcker så att hon slipper gå in i affären. AKB och Norstedt har för övrigt samma ägare så bit bara i handen som föder dig!

Ledig, ledig.

Jag har fått så jäkla ont i huvudet, på ett läskigt sätt. Hypokondrikern i mig säger att jag har tumörer eller helst en stroke på gång. Detta kan sluta illa. Jag borde inte vara ledig, även om det är det jag vill.

Var är ni?

Jag tror inte att den går att förklara i ord så jag låter det försvinna.

Tiden

Det går för fort. Jag hinner inte med. Fast det kanske är skönt när jag ska jobba hela sommaren? Jag vill ha semester.

Sjukt.

Att vara uppe 05:40 en lördag är sjukt, sjukt!

Läggdags.

Jag har så svårt att tycka om någon. När jag får hänga med någon och gillar det. Jag räds att det ska gå över styr och att jag bara ska längta hela tiden, nästan som nu. Jag har slängt iväg sms men inte fått något svar på flera timmar. Och jag frågade om vi skulle göra något. Åter igen så kommer jag göra misstaget att bli arg och träffa någon annan. Fast jag vet att jag bara gör det för att hämnas på mig själv.

Praktik!

Min praktik har börjat! Tredje dagen idag av typ 30 så 1/10. Det går fort :)

Jag blir så trött

När jag läser detta:
http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2009/03/20/politiker-parkerar-gratis-/index.xml
Inte för att det sticker i ögonen, för det gör det utan att han har mage att säga att vi ska vara kloka. Jag vill aldrig börja jobba för landstinget, de låter oss jobba jämt utan att betala något vidare och sen ska vi vara kloka också, jag blir arg.

Och så till något nytt:
Bakgrund: Akademibokhandeln där jag har jobbat ett tag nu har skaffat sig en ny mediapoclicy. Tydligen ska vi inte få säga vad vi vill och vi ska inte få vara med i grupper på sociala nätverk etc. Det är procoverande att de ska inskränka i YGL nu när de säger upp massa folk. När de behandlar oss som boskap får vi inte säga ifrån. Därför kommer jag en tid framöver alltid att skriva något, som förhoppningsvis, är negativt för ledningen.

Till dagens: "vår" vd nämns alltid som att han har varit med och grundat Åhlens internetbutik.
En pinsam liten detalj är bara att den lade ner redan för många år sedan.

Nästa gång: Morgongåva-affären.

Senaste tiden.

Det har hänt otroligt mycket den senaste tiden. Positivt och negativt. Igår dog min farfar, han blev 90 år gammal så han har varit med ett bra tag.

Att våga eller inte?

Allt känns bara så uselt! Jag måste våga lite mera!

Tidigare inlägg Nyare inlägg