En dag var jag där.

Jag vet att det finns någon som jag tycker om. Jag vet inte hur och inte när men hur provar jag det liksom? Jag kanske bara vill ha kompisskap eller lurar jag mig själv då? Hur går det från kompisskap till något annat? Det känns ju fånigt att bara bröja hångla med någon. Ska jag ta tag i det och prata om det? Men hur går det liksom, det blir ju bara så löjligt att analysera något och försöka förstå. Framför allt när jag inte har självförtroendet i topp. Men samtidigt vill jag vara något. För någon. Med någon. Men varför är det alltid med en person som består av flera olika?
Jag träffade någon som jag inbillar mig att jag kunde prata med, det gick bra. Men jag var rädd. Jag måste lära mig släppa någon inpå livet. Lära mig att bli sårad utan att tro att jag ska gå under.
Nu blev allting bara ännu mera patetiskt. Varför kan jag inte få ner det jag verkligen tycker och vill. Jag vill vara den som lär mig något  av mitt skrivande.