En dag var jag där.

Jag hatar att det snart har gått ett år och jag inte har sagt ett ord.
Alla andra vet, alla andra försöker hantera. Det är bara jag som inte kan eller vet hur jag ska ta mig ut ur det.
Jag är så feg, så feg, så feg. Jag vill inte bli sårad. Och jag vet inte hur jag skulle göra om det skulle fungera.
Sådan har jag varit i hela mitt liv, jag trodde nog att jag skulle ha lärt mig tills idag.