En dag var jag där.

I går köpte jag två par jeans, eller det var pappa som betalade. Ibland är det bra att ha en far men egentligen vill jag betala allt själv. Jag får dåligt samvete och jag vet inte om det är bra eller dåligt eftersom jag faktiskt inte har råd att betala något själv fast jag vill.

Ägaren till mitt gym ska vara med i Robinson. Jag är rädd för att det kommer att bli ett poppisgym när kidsen ska kolla på honom.

Jag är nästan kär, det pirrar i min mage och jag är livrädd för att det ska bryta ut något som kommer att knäcka mig. Jag har inte varit kär sen 1995 så jag vet inte hur man gör. I och för sig är det ett tecken på att jag mår mycket bättre än på länge så jag kanske ska ta det för vad det är. Det är nog bara min första prövning?
Jag har i alla fall aldeles för dåligt självförtroende för att gå runt att gilla något. Jaja det kommer förhoppningsvis inte vara någon tvåårig lång destruktiv period som jag var med om när jag inte kunde vara kär. Jag är 26 år och borde vara bättre än så här men jag vill vara lite patetisk jag också.

Annars är jag trött och sällskapssjuk.