Cocio
Socker och sådant.
Jag var hos min dietist för någon vecka sedan och hon skrev upp mig som intresserad för en matlagningskurs som ska hållas till våren. En eftermiddag i månaden ska det lagas mat som är jättebra för blodsockret och det tycker jag låter jättebra. Jag kan verkligen behöva lite nya maträtter som jag kan göra och även få lite mer kunskap om vilka saker jag kan ha i min mat för att jag ska må toppen. När jag fick diagnosen så köpte jag lite kokböcker och hämtade lite broschyrer men än så länge så har jag knappt öppnat dem, tror att jag har gjort ett endaste recept någon gång men det var nog i våras och jag vet inte ens om jag minns rätt. Jag trodde nog det skulle vara lättare än vad det är nu att hålla ordning på mat och tider men det fungerar inte. Jag har inte den regelbundenheten som jag hade behövt. Jag som försöker göra allt för att inte få någon 8-16-vana utan få lite mer blandad dag kommer nog aldrig få ordning på sockret.
Shocketter som jag köper hos Netto är godast just nu, fantastiskt gott godis, tysk schoklad så klart. Jag åt nästan ett halvt kilo sådana för några dagar sedan och det var förhoppningsvis inget som jag kommer att fortsätta med. Det är kanske hyckleri att klaga på blodsocker och sen äta godis och det är det också.
Tydligen ska man vänta i tre dagar och se hur det går med den nya dosen av Lantus innan man ändrar den om det behövs. Jag har ökat lite fortare än så och nu minns jag inte ens hur många enheter jag tog i går. Förbannat att mitt minne ska vara så kort när det gäller så viktiga saker. Jag vet fortfarande otroligt många onödiga saker som jag borde ha förträngt för längesedan, till förmån för enheter? Men jag kommer fan inte i håg hur mycket Lantus det blev i går. Jag borde skriva upp mer och använda min blodsockerdagbok men hur tråkigt är inte det? Mycket roligare att vara fri från sådant ju.
Äntligen
Har köpt dator idag (jag är med dator?) men den kommer jag inte att få förens på tisdag kanske, beror på när den kommer hem till affären och när farsan kan köra bil och hämta den. Coolt som bara den iaf och jag kommer att kunna göra såååå mycket som inte går med denna, typ bränna dvd hahaha. Men jag funderar på att skaffa tv-kort och använda datorn som inspelare, jag skulle aldrig lägga ut något på nätet det är mot min redan låga moral.
Imorgon 13:00 då gäller det, Nobelpriset ska delas ut. Det är litteraturpriset som ska ropas ut av Horace. Det blir som vanligt årets händelse och inget, inget kan stoppa mig från att titta på det. Jag kan bara önska att jag någon gång kommer att läsa den sortens litteratur, nu får Tony Parsons, Anna Maxted, David Baldacci och all annan skräplitteratur jag har i bokhyllan räcka. Jag önskar i och för sig att Johanna Nilsson kommer att få priset någon gång, i alla fall för hennes fantastiska språk och närvaro.
Nu är det dags för mig att gå och lägga mig. Jag kommer att läsa min Ian Rankin-deckare och veta vad som händer men det är ändå spännande.
I går var jag hos min kusin och åt mat. Bäst var efterrätten. Chokladpudding med vanlijsås (!!!!) jag har aldrig ätit det med vaniljsås förut men det måste vara något av det bästa som har uppfunnits denna veckan. Jag kommer nog att äta det ganska snart igen. Mycket bra för sockret också, låg på över elva i går kväll men det var bara på 7,5 på morgonenn (brukar ligga högre där konstigt nog men sockret var väl så bra för kroppen så att det försvann?)
Min dåliga dag.
Jag var och fick instruktioner på gymmet, hur jag ska använda maskiner för att bli som man ska bli. Jag fick träningsverk av det lilla som jag ändå lyfte och drog (jag fick bara i axlar och så och inget i benen som jag också fick lära mig hur jag ska göra med).
Veckor och dagar går för fort, jag hinner inte med längre. Det var nyss innan sommar och nu är det innan jul. Snart är det födelsedag och ljust igen. Vad är egentligen meningen med att inte göra något? Ett år är ingenting. Det är sex år sedan jag flyttade till Skurup nu i höst och ändå känns det som att vissa grejor som jag gjorde där var relativit nyss.
Blodsockerproblem, typ.
För övrigt så är min diabetesdoktor kändis (han har varit med i västnytt) och ordförande för någon diabetologförening. Det känns ganska tryggt faktiskt, han om någon lär väl kunna hur jag ska må bra.
I senaste nummret av diabetes stod det något om en bs-mätare som skulle kolla sockret hela tiden genom någon grej i underhudsfettet (eller hur det nu var) jag frågade min doktor om detta men det var inget han trodde var särskillt aktuellet och att det troligtvis skulle vara ganska dyrt. Det hade varit jäkligt gött att kunna kolla blodsockret hela tiden istället för att oroa sig (mig) om att det kanske är lite för lågt.
Jag har äntligen beställt den sladd till min ascensia contour så att även jag kan komma in i dataåldern och titta på grafik om hur mitt blodsocker ligger. Spännande hahahaha.
På väg mot döden?
Jaha då var man på väg nu då? Enligt tv 4 så har jag mellan 18-25 år innan komplikationerna kommer göra mitt liv ganska tråkigt. I bästa fall kommer jag alltså att bli 50 år innan jag får någon följdsjukdom? Inte för att jag tror så speciellt mycket på vad de sade eftersom min sköterska och läkare har sagt helt andra saker till mig och hur jag kommer att klara mig. Det känns ändå tråkigt att se ett sådant program där de talar om hur dyrt diabetes är för sjukvården och att det snart bara kommer att gå pengar till att hålla diabetiker vid liv. Nä det är inte så mitt liv ska se ut, jag har redan varit sjuk för mycket och jag har inte tid med att tramsa med sjukdomar längre. Diabetes är en resurs och inget hinder, jag är glad för att det var jag som fick sjukdomen för då kanske det finns någon som kan visa de jävlarna att man inte måste ha ett liv med syntade stråkar i bakgrunden och snyftningar bland publiken. Hon tanten som var blind visade att det faktiskt går att vara glad trotts blindhet och massor av annan jävulskap.
På onsdag börjar mitt "nya" liv eller en återinvigning kanske jag ska säga, då ska jag börja sysselsättas på riktigt. Det ska bli så jäkla skönt att ha något att göra och framför allt ska det bli roligt att träffa lite nytt folk. Förhoppningsvis så kommer det att vara vettiga mänskor som INTE har massa ångest och skit, den biten har jag avverkat.
Vecka 34 bär det förhoppningsvis av till Skåne och Hammenhög igen, det blir nog en veckas härligt latande i Skåne om allt går som det ska och att jag faktiskt kan bli ledig min andra vecka som arbetare :) Fast det kommer inte bli några större problem eftersom jag nog är sjukskriven hela augusti ut om jag inte minns helt fel. Jag kommer att åka in till Malmö också någon dag. Senast jag var där blev en man skjuten på förstadsgatan och en lägenhetsbrand i närheten av henne jag var hos så jag borde kanske inte åka dit, det verkar bara ske massa jäkelskap där då :)