En dag var jag där.

Ny utbildning. Nya krav, nya mål.
Jag brode kanske skriva om det istället?

Det fanns en tid, för ett år sedan när jag inte var så ensam.
Jag har fler människor omkring mig nu och gör mer saker men då kände jag någon.
Nu kommer jag snart inte  veta vad jag ska göra resten av terminen. Det blir förmodligen att skriva men resten 15 vet jag inte, har inte lyckats komma in på något, jävla skitbetyg,

Nu ska jag försöka bli kär i mig själv. Den viktigaste personen jag har, som jag inte kan förneka längre. Ska jag orka med mig själv måste jag tycka om mig själv. Jag behöver inte vara bäst, det är helt ok att inte klara av allt och inte vara snyggast, smartast, trevligast, gladast, nöjdast och allt annat som ingen annnan bryr sig om.