En dag var jag där.

Om jag ska tänka rent diabetiskt så har jag nog egentligen många dåliga dagar när jag äter godis eller för mycket kolhydrater i maten osv. Idag har nog iofs varit en av de sämsta hittills. Jag har lyckats äta lasagne med jättedålig pasta, äta en ganska stor mängd godis (mums) och sen har jag ätit på Burger King och alla vet ju hur dåligt det är med pommes frites och även med vitt bröd. Jag har faktiskt inte dåligt samvete för det men jag skulle nog ändå behöva skärpa till mig några ton. Jag är inte rädd för att tappa benen eller att jag aldrig kommer att se något men jag börjar känna att det faktiskt kanske hade varit lättare att äta och leva som jag borde för att få de bra värdena på blodsockermätaren? Jag har jätteproblem med frukosten som ofta resulterar i 14 i bsvärde och någon timma senare ligger jag på 3,3 och jag kan inte komma på vart problemet ligger. Är det så att jag tar för lite insulin men har för mycket basinsulin eller ska jag ha den mängden basinsulin men ändå öka insulinmängden och sjunka ännu mera? Jag tror nog på att jag får sänka basinsulinet även om det kanske innebär att jag måste sluta äta godis eftersom morgonvärdet blir så himmla högt när jag har ätit något gott. För ett år sedan hade jag inte sådana här problem. Jag känner att jag vill tillbaks men jag har lärt mig så oerhört mycket sen jag blev sjuk så jag vet inte om det hade varit bättre.

Jag var och fick instruktioner på gymmet, hur jag ska använda maskiner för att bli som man ska bli. Jag fick träningsverk av det lilla som jag ändå lyfte och drog (jag fick bara i axlar och så och inget i benen som jag också fick lära mig hur jag ska göra med).

Veckor och dagar går för fort, jag hinner inte med längre. Det var nyss innan sommar och nu är det innan jul. Snart är det födelsedag och ljust igen. Vad är egentligen meningen med att inte göra något? Ett år är ingenting. Det är sex år sedan jag flyttade till Skurup nu i höst och ändå känns det som att vissa grejor som jag gjorde där var relativit nyss.

Kan inte sluta att tänka på den person jag senast tyckte om. Det kom helt plötsligt och har stannat kvar några dagar. Det känns helt fel just nu men förhoppningsvis är det bara en fas, en kort fas. Jag borde få möjlighet att tänka på någon annan men det är sällan jag får sådant.

På fredag åker jag till Hammenhög med farsan. På lördag och söndag är det äppledagar i Kivik och vi ska dit på lördagen. Det är väldigt trevligt. De säljer äpplen och andra frukter och grönsaker som har skördats nyligen. Det bästa är att få provsmaka äpplesorter som jag aldrig tidigare har ätit, och kanske tom ta och köpa någon. Jag gillar fasta, sura och söta äpplen. Jag minns grön Gravenstein som ganska god men det har gått för lång tid sedan jag åt det för att jag ska veta om det är det äpplet som jag vill köpa.

Jävla idiot idag på spårvagnen som lyssnade på musik genom mobilen. Han behövde inga grejor i öronen eftersom han kunde spela musik ut ur sin mobil så att alla tvingades att lyssna. Jag fattar inte hur de kan komma på att göra en sådan mobil. Inte nog med att den säkert har en jäkligt jobbig signal så måste alla lyssna på samma musik som honom. Undra hur det kommer att låta när alla har möjligheten att lyssna på musik i mobilen? Sen att det var jäkligt dålig högtalare till telefonen spelade ingen roll trotts det burkiga ljudet blev vagnen bjudna på hiphop av den hårdare skolan där alla fula orden som finns måste användas. (fast jag har inget emot texter med fula ord det lät bara bättre att skriva så. Tvärt om är jag mot censur och tycker att det är för jäkligt när de censurerar på svenska kanaler nu för tiden).

Idag har det blivit massor av godis, mmmmm. Jag får nog snart skriva in mig på en klinik, mitt blodsocker gillar inte mig iaf, undra om det är värt att offra benen för en liten stunds glädje? :)

Jag har oftast mina bästa tankar innan jag ska sova, det stör mig. Då kan jag inte skriva ner dem och såhär dagen efteråt så har jag glömt allt som går att glömma. Igår var jag trött, idag är jag trött och jag lär vara trött imorgon, vart tog gläjen vägen? Jag var och såg Håkan Hellström när han spelade på Lisebergs stora scen. Marken gungade när alla andra hoppade i hans snabbare låtar, jag stod och visste inte hur jag skulle göra eftersom folk inte kunde stå still och trängdes medans jag frös. Folk som säger till mig: -"flytta på dig" är roligast att inte flytta sig för. Jag gjorde inte det men de trängde sig igenom ändå. Varför måste folk prata när det är konsert? Det finns 22 andra timmar på ett dygn att prata på men det verkar som att alla ska göra det just när någon står på scen och vill spela för några som faktiskt vill höra och som står tyst och lyssnar.
Jonas vann 4 kilo chips på chipshjulet, jag var den som sade till honom att det är billigare att köpa en påse istället för att spela bort pengarna men han vann jättepåsen på sista draget. Jag gillar inte chips så det var kanske mest därför som jag inte ville titta på när han spelade, jag vill ha choklad. Jag fick en jordnötsringspåse av honom (det var Estrella som stod för priserna så det var inte bara chips även om det var ett chipshjul) och det  var faktiskt riktigt gott när jag åt upp ALLT i går. Fast kanske inte lika gott i slutet som på morgonen när jag öppnade påsen. Idag har det regnat hela dagen, hittills men jag ska ändå gå och rösta, inte för att jag egentlgien bryr mig utan mer för att jag kan. Jag är inte ens döpt men ändå med i Svenska kyrkan så jag får väl passapå så länge som de inte inser att jag faktiskt inte tillhör dem. Sen tycker jag det är roligt att rösta, det är lite speciellt. Jag vet inte varför jag känner så men det är ändå något med att komma till en vallokal när folk står utanför och vill ge mig deras lappar och sen när man får gå in i det gröna båset och lägga i lapparna som sen faktiskt egentligen inte påverkar speciellt mycket. Fast våra röster i sverige är mer värda en en röst i USA där det bor 250 miljoner mänskor men har vi egentligen mer makt här?

Det är fantastiskt väder idag. Jag har varit på en höstpromenad som var ritkigt trevlig. Jag tog nian ut till Kungssten där jag inte egentligen gick med något mål men när jag såg en skylt med "hamnstråket" så visste jag att det var rätt väg att gå. Jag gick förbi hus och saker som jag aldrig har sett tidigare, Göteborg är ganska stort egentligen men där kändes det mer som en småstad. Sen gick jag till Stenas tysklandsterminal där jag hoppade på vagnen igen för att åka den sista vägen hem. Jag passade också på att gå in på Bengans och kolla lite på skivor men jag hittade inget jag vill ha, och tur är väl det eftersom jag aldrig skulle ha råd att köpa något. Undra om jag inte skulle ta mig ut lite senare också, det är inte många sådana här dagar kvar innan det blir riktigt kallt och höstigt.

Jag har kanske en praktikplats på gång, det känns väl sådär. Jag har inget intressa alls utav det jag ska göra men det skulle vara jäkligt skönt att komma igång och göra lite saker igen. Det skulle inte vara mer än en eller två dagar i veckan men det är i Kungsbacka och jag vet inte om jag har någon lust att åka ner dit, men jag kan väl kanske inte ställa några krav direkt. Om jag får lust att stanna kvar där senare kan det vara så att de faktiskt kan erbjuda fast jobb men jag vet inte om ett industrijobb passar mig, jag är vill göra något där jag får tänka. Men å andra sidan är det väl kanske bra att tjäna lite pengar som jag kan försöka spara så att jag kan leva på lite mer än det man får låna av staten sen när jag förhoppningsvis börjar att studera. Fast CSN vill säkert ha sina jäkla pengar först och jag kan väl inte säga att jag har någon större lust att betala av skulden dit, men vem har egentligen lust att betala sina skulder?
Som tur är har jag inte lånat en krona från de terminerna man får låna för när det är högskola som gäller så jag kan ha några lugna studieår utan större krav på att jag måste klara allt snabbt eftersom jag redan har lånat för tre år.

Imorgon blir det nog Liseberg och Håkan Hellström med Jonas och John, det ska bli kul att gå på konsert igen det var faktiskt riktigt bra när Soundtrack spelade där senast så det suget jag fick efter mer konserter måste stillas. Jag kan inte tänka på Håkan utan att tänka på Maie , det var längesedan nu. Jag önskar att jag hade varit bättre på att skaffa vänner för då hade jag nog försökt att hålla någon slags kontakt med henne men man kan itne gå runt och gräma sig över mänskor som man inte känner.

Jag har bytt lantustid, från morgonen till eftermiddag. Jag gjorde det mest för att inte lantusen ska lägga av under natten utan vid lunch istället. Men det har inte blivit riktigt som det var tänkt ännu. På morgonen de senaste dagarna har jag haft mellan sju och nio istället för vanliga som vanligen låg runt 6,5 som jag då tyckte var lite för högt. Kanske kan det vara så att jag har lagt mig med högre i tron på att jag ska klara natten bättre? Men detta är något jag får trixa med lite tills det har blivit bra, kanske ska jag höja en enhet istället för att sänka vilket jag också har gjort för att jag inte ska bli låg bara för att jag tar en promenix.
För övrigt så är min diabetesdoktor kändis (han har varit med i västnytt) och ordförande för någon diabetologförening. Det känns ganska tryggt faktiskt, han om någon lär väl kunna hur jag ska må bra.

I senaste nummret av diabetes stod det något om en bs-mätare som skulle kolla sockret hela tiden genom någon grej i underhudsfettet (eller hur det nu var) jag frågade min doktor om detta men det var inget han trodde var särskillt aktuellet och att det troligtvis skulle vara ganska dyrt. Det hade varit jäkligt gött att kunna kolla blodsockret hela tiden istället för att oroa sig (mig) om att det kanske är lite för lågt.

Jag har äntligen beställt den sladd till min ascensia contour så att även jag kan komma in i dataåldern och titta på grafik om hur mitt blodsocker ligger. Spännande hahahaha.

Nu har äntligen förstasidan på webblogg kommit tillbaks och all min blogglädje likaså. Det har inte varit så roligt att inte hitta några nya bloggar som man kan läsa. Iofs är det väl fortfarande bara massa mode som diskuteras men det finns även guldkorn.

När jag var nere i Skåne förra veckan så ägnade jag torsdagen åt att besöka min rödhåriga vän Frida och att sen på kvällen gå in till Malmöfestivalen för att titta på The Soundtrack of Our Lives som spelade på stora scenen. Det var jättebra och det var roligt att se dem igen efter två års bortavaro från min sida. Tyvärr regnade det men jag blev ändå inte så fasligt blöt. Resten av dagarna spenderade jag i Hammenhög och Malmö (igen). Denna gången var vi och kollade på Ales stenar och Backåkra. Vi var även i Simrishamn och tittade men annars var det mest ordninggörandet av huset som gällde.

Torsdagen innan jag åkte tog jag ögonbottenfoton och jag har nog haft ont i huvudet sedan dess. Det var hemskt att komma ut och inte kunna ställa in skärpan. Tyvärr var jag där en dag då det kanske inte var mycket sol men det var jätteljust utomhus som nog är värre, men jag klarade mig iaf och det gjorde lökont i ögonen men annars kan jag tänka mig att göra om det men då gör jag det en grå och trist dag i november istället.

Idag ska jag kolla när The Soundtrack of Our Lives ska spela på Lisebergs stora scen. Det är två veckor sedan jag såg dem så det är mycket som kan ha hänt med setlistan (jag hoppas det iaf)