Något nytt?
Varför gillar jag alltid den svartklädda tjejen som inte är som alla andra?
Var ute och gick förut, hände inget särskilt. Lyssnade på min mp3-spelare med bra musik. Det var inte mycket folk ute trotts att det är lördag. Jag funderade mycket och när jag kom till Vasagatan så hade jag löst alla problem, i Haga var allt som normalt igen. Det är konstigt hur saker som är viktiga kan ändras så snabbt, som att hjärnan inte vill fatta det jag säger till den.
Ganska ångestfri idag, men jag vill inte släppa den med tanken. De säger att förväntansångesten är det sista som släpper men jag borde vara där nu, jag vill vara där nu. Jag kände lukter som jag kände igen, svårt att placera ibland men något luktade som någon jag gillar, ganska speciellt.
I Femman är det alltid folk som jagar som vill veta vad jag har läst eller dela ut något blad. I Haga stod Moderaterna och spred sitt budskap, som vanligt gick jag förbi alla och tänkte pinsamheter.
Egentligen hade jag nog vilja fika men jag har inga pengar.
Jag åt godis i går, det gjorde att jag hade höga värden i morse 8,6 men efter frukost och promenad så kom jag hem med 4,6 och då hade jag tagit min vanliga dos innan frukosten. Jag saknade lite sötma på min havregrynsgröt (fiberberikad) men jag har ändå vant mig vid osötad äpplemos (ej med sötningsmedel i) och kanel. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra första gången jag åt det efter det att jag blev sjuk. Jag har ätit Kornflakes med sylt och socker i 26 år och det har blivit en vana. Nu var det snart tre månader sedan sist men jag saknar det inte. Jag saknar inte heller cola som jaginte heller har druckit sen jag blev sjuk. Jag har börjat med Lantus nu, tog sex enheter från början men har nu ändrat till fyra. Jag tycker att det fungerar bra även om jag är lite hög på morgonen. Mina värden efter mat har stigit sina två enheter och jag är inte svängig så jag är helt klart nöjd. Ibland kan jag sakna tiden då allt inte handlade om mat. Nu känns det som att jag tänker på mat jämt. Inte vad jag ska äta utan att jag ska äta. Maten vid 13-tiden känns oftast ganska dum och jag kan inte gå ut på stan eller göra något annat vid tolv för då är risken väldigt stor att jag blir låg. Jag ska inte klaga, jag tycker jag klarar mig bra och säkert bättre med många andra om jag jämför. Det finns många som bara klagar på sin diabetes men jag har väl inte kommit dit hän ännu, nyhetens behag kanske?
Nästa helg ska jag till Skåne. Jag vill och inte vill samtidigt. Jag vill inte åka hemifrån, varför vet jag inte men det är bara från fredag till måndag. På tisdagen är det ingen matlagningsgrupp så jag har bara saker att göra på onsdagen då, känns ganska tråkigt.
Var ute och gick förut, hände inget särskilt. Lyssnade på min mp3-spelare med bra musik. Det var inte mycket folk ute trotts att det är lördag. Jag funderade mycket och när jag kom till Vasagatan så hade jag löst alla problem, i Haga var allt som normalt igen. Det är konstigt hur saker som är viktiga kan ändras så snabbt, som att hjärnan inte vill fatta det jag säger till den.
Ganska ångestfri idag, men jag vill inte släppa den med tanken. De säger att förväntansångesten är det sista som släpper men jag borde vara där nu, jag vill vara där nu. Jag kände lukter som jag kände igen, svårt att placera ibland men något luktade som någon jag gillar, ganska speciellt.
I Femman är det alltid folk som jagar som vill veta vad jag har läst eller dela ut något blad. I Haga stod Moderaterna och spred sitt budskap, som vanligt gick jag förbi alla och tänkte pinsamheter.
Egentligen hade jag nog vilja fika men jag har inga pengar.
Jag åt godis i går, det gjorde att jag hade höga värden i morse 8,6 men efter frukost och promenad så kom jag hem med 4,6 och då hade jag tagit min vanliga dos innan frukosten. Jag saknade lite sötma på min havregrynsgröt (fiberberikad) men jag har ändå vant mig vid osötad äpplemos (ej med sötningsmedel i) och kanel. Det trodde jag aldrig att jag skulle göra första gången jag åt det efter det att jag blev sjuk. Jag har ätit Kornflakes med sylt och socker i 26 år och det har blivit en vana. Nu var det snart tre månader sedan sist men jag saknar det inte. Jag saknar inte heller cola som jaginte heller har druckit sen jag blev sjuk. Jag har börjat med Lantus nu, tog sex enheter från början men har nu ändrat till fyra. Jag tycker att det fungerar bra även om jag är lite hög på morgonen. Mina värden efter mat har stigit sina två enheter och jag är inte svängig så jag är helt klart nöjd. Ibland kan jag sakna tiden då allt inte handlade om mat. Nu känns det som att jag tänker på mat jämt. Inte vad jag ska äta utan att jag ska äta. Maten vid 13-tiden känns oftast ganska dum och jag kan inte gå ut på stan eller göra något annat vid tolv för då är risken väldigt stor att jag blir låg. Jag ska inte klaga, jag tycker jag klarar mig bra och säkert bättre med många andra om jag jämför. Det finns många som bara klagar på sin diabetes men jag har väl inte kommit dit hän ännu, nyhetens behag kanske?
Nästa helg ska jag till Skåne. Jag vill och inte vill samtidigt. Jag vill inte åka hemifrån, varför vet jag inte men det är bara från fredag till måndag. På tisdagen är det ingen matlagningsgrupp så jag har bara saker att göra på onsdagen då, känns ganska tråkigt.
Kommentarer
Trackback