Allting är bara så hemskt.

När jag trodde att jag hade vant mig vid det hemska ljudet från spårvagnsövergångsplingandeljudet så kommer nästa hemska ljud och stör. Nu har Stadsmissionen fått för sig att de ska låta sin klocka i Johanneskyrkan ska ringa varje hel- och halvtimma. Jag fattar inte varför de har kommit på något sådant? En kyrka mitt i stan borde vara jäkligt tyst. Jag vill inte sova med öronproppar. Varför ska det alltid vara så jäkla mycket ljud?

Om jag hade levt i en värld där männen är organiserade i satanistsekter och mer än gärna slår och våldtar alla kvinnor i deras väg så hade jag också varit rädd.

Idag har jag städadt, synd bara att jag måste göra om det igen nästa vecka. Det hade varit otroligt skönt om det bara hade varit en gång per år.

Jag har ätit vit After Eight-choklad. Faktiskt ganska god, lite för mycket socker för min diabetessmak men den gick helt klart att äta. I söndags fick jag en vit Toblerone av mor som hade varit i Turkiet. God den också.

Denna helgen är det melodifestival fast på utländska. Jag fattar inte hur det kan finnas så mycket skitlåtar som måste visas och lyssnas. Det brer ut sig mer och mer och snart är hela året fyllt av taskiga låtar som någon sjunger singback till. Fast värst är Christer Björkman.

Nu ska jag nog ta och lägga mig och läsa en stund. Just nu läser jag Nick Hornbys en god människa. Jag har haft den hur länge somhellst i min bokhylla så jag kände att det var dags. Den är inget vidare bra, tom ganska jobbig, men den är ganska lättläst.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
adopt your own virtual pet!