En dag var jag där.

Idag vill jag vara lite självömkande, det var ändå ganska längesedan nu. I och för sig beror det kanske på hur man ser på det hela men nu är det mitt perspektiv och jag lär vara oemotsagd. Mitt blodsocker låg på 11,6 och jag har ätit massor av godis och mår illa. Jag har inte ätit middag på två dagar och knappt någon frukost. Jag vet inte vad som har hänt men plötsligt föll allt och jag tappade greppet. Min bukspottskörtel har fått fnatt och fungerar ibland men inte riktigt som den ska ändå. Jag behöver fortfarande mitt basinsulin men jag tar knappt något måltidsinsulin (vilket inte är så konstigt eftersom jag inte äter).

Jag lyssnar på Sophie Zelmanis senaste skiva som faktiskt var en bevikelse. Sing and Dance var jättebra och så kommer en sådan tråkig skiva. Jag har inte lyssnat på den många gånger sedan jag köpte den men idag tänkte jag ge den en chans till. Numera har jag knappt råd att köpa någon skiva i månaden. Det är skandal, eller nästan iaf men jag har faktiskt alltid köpt många skivor och nu är jag helt utanför skivköparsamhället. Senast köpte jag Jenny Wilsons Love and Youth-skiva som är jättebra. Den får mig att länkta efter en ny First Floor Power-skiva som förhoppningsvis kommer att släppas någon gång.

Jag har möblerat om mitt vardags-/stora-/biblioteksrum men jag vet inte om det blev mycket bättre, fast datorn står bättre nu. Jag skulle vilja ha ett annat rum, bättre soffa, en fåtölj, en anna hylla och en bättre dator men det lär väl knappast finnas någon som kan tänkas vilja skänka allt det till stackars mig?

Jag har ägnat en liten stund nu på fredagskvällen åt att skicka iväg räkningar (jag har datorbank så det är massor av siffror som ska fyllas i) och det kan knappast bli mycket roligare. Vad har hänt med bra tv-program roliga saker som händer på datorn osv? Det är jättetråkigt med fredagar nu för tiden.

Sen vill jag träffa någon alla verkar vara så lyckliga det vill jag också vara. Jag har inte gillat någon på jättelänge så det är dags nu. Rent statistiskt så borde det finnas någon även för mig trotts mitt destruktiva tänkande. Eller det har ändrats men jag lever fortfarande kvar i det lite, eller ganska mycket. Men det tar tid och tid är väl allt jag har kanske? Till hösten ska jag förhoppningsvis vara med i ett eu-projekt som gör att även jag kan bli något. Nu när all ångest börjar släppa så har jag märkt att även jag vill bli något. Nu måste jag ta min Zoloft-tablett bara för det.